Trots femtioelva pågående stick-och virkprojekt så fick jag idag snilleblixten att NU ska jag minsann lära mig att virka mormorsrutor! Now or never! Tack vare en redigt pedagogisk beskrivning i boken Garn garn garn ( Susanna Zacke & Sania Hedengren) har tom jag lyckats få ihop några stycken. De första tre är fulla av fel, ojämna kanter och lossnande garnändar, men vid fjärde försöket så började det ta sig. Bara att fortsätta. Övning ger färdigheter ju och det är ju hela poängen med mormorsrutor att man ska göra en hel massa rutor. Kan ju bara bli bättre och bättre ;)
Mormorsrutor är barndomsminnen för mig. Min gammelmoster ( mormors syster, mammas moster för er som inte är bekanta med begreppet) som bodde i grannhuset under min uppväxt virkade massor av mormorsrutor. Hon hade överdrag på köksstolarna av mormorsrutor, plädar i läsfåtöljerna och i sofforna av mormorsrutor, t.o.m. väst och små tofflor av mormorsrutor. Till mig virkade hon dockfiltar till docksängen och när jag blev äldre fick jag ett överkast till sängen av rutor (som jag har sparat, så klart)! Nu är hon 83 år och ser väldigt dåligt, så lära mig göra mormorsrutor kunde hon dessvärre inte längre, tyvärr. Men nästa gång jag träffar henne ska jag förhoppningsvis kunna säga att jag lärt mig virka dem ändå.
Det är dags att revidera mitt tidigare uttalande om att virkning inte är min cup of tea...det är det! Det är verkligen min cup of tea :)
Ikväll får jag dock ta tag i något av de andra projekten jag har igång så något kan bli färdigt nån gång.
