Riktigt så här "förskräckt är man inte van att se våran lille Ozzy. Anledningen var antagligen att jag tog den stora kameran så att han inte kunde se mina grimarserande försök att få ett leende.
Mamma skötte sax-klippningen, pappa det med klippmaskinen och så fick vi ha katten med som distraktion på ett hörn så att vi fick killen still, så gick det slut riktigt bra att frisera hans något långa kalufs. Synd att vi inte hade någon hand ledig för ett foto vid tillfället för det måste ha varit en syn för gudarna, med världens tålmodigaste katt mitt i alltihopa. (och jo, hans päls är intakt...).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar