Handledsvärmare

Har varit en del väntrums-sittande på sistone, även idag. Någon liten stickning är då ganska smart att ha med sig, så slipper man sitta med mobilen för att få tiden att gå. Baksidan är väl att man känner sig som 70+ och även blir tittad på som en gammal fossil...😂😂

Ett par handledsvärmare, eller muddar om man vill det, åt Ella. Just denna modellen finns i Sticka enkelt till barn (Stina Tiselius) , stickade i Drops Nepal. Hon är flitig användare av dessa och vill ha flera par i olika färger, men så har hon även beställt en halsduk av mig... sticka halsduk är väl ungefär lika roligt som att fålla gardiner, 😝 men vad gör man inte för sina ungar? Är ju inga antal varv/maskor att hålla reda på så man kan ju glutta på film under tiden.👌👍

. Kommer troligen bli lite glesare mellan inläggen framöver. Har något kämpigt framför mig. Ni som är trogna besökare här vet ju att det redan i somras var separation på gång, på mitt initiativ, men som kom av sig av olika anledningar. I juli fick sambon beskedet att han hade en elakartad knöl i tarmen som skulle avlägsnas nu i höst. Han var övertygad att han hade cancer och skulle dö...skulle jag då lämna honom mitt i alltihop? Det kunde jag naturligtvis inte. 😕

 Men känslorna har man ingen på-och av knapp till, dem är inte bara att knäppa på igen, även fastän det skulle ha behövts. Istället blev det något mellanting av kompis/par-relation med konstgjord andning, där han  dels har spelat på mitt dåliga samvete och dels varit helt övertygad om att allt ska bli bra igen bara jag la manken till och verkligen försökte. Det har jag gjort. Jag har gjort allt och lite till ändå, vänt ut och in på mig själv. Resonerat, vänt och vridit igen. Försökt och se honom med de ögonen som jag gjorde en gång. Men... att försöka tvinga fram något som inte finns där längre...det går inte. Man kan ljuga inför andra men man kan inte ljuga inför sig själv. Då går man sönder 😢

 Väntan på operation har varit hemsk! Värst för honom naturligtvis. Men nu är väntan över. Han har inte cancer. Han ska inte dö (inte än i alla fall). Så nu är det färdig-ljuget inför mig själv. Nu ska jag hitta en väg ut. Ut ur det här. ➡➡➡

Det enda som kan lyfta dig när det mesta känns skit...är du själv. 🍁

Bryt ihop och kom igen, igen.🍃

Gu natt! 😘 

Jag vet att du läser här J