Tankar under en björk

Igår låg jag på en filt i skuggan av björkens stora krona och tittade upp i himlen med en snusande liten tjej bredvid mig. Ett ögonblick som stoppas in i minnesbanken med ljusa stunder.





En stund för eftertanke. Vad är viktigt i just ditt liv?

Livet är skört, allt kan förändras på ett ögonblick. Har sett det allt för många gånger...

Jag försöker ta var på varje dag. Att njuta av livet. Carpe diem! Vara glad för det lilla i vardagen istället för att alltid sträva efter mera. Alltför många ser inte de rikedomar de har runt omkring sig, ser bara efter mera, större, bättre (bil, hus, karriär, jobb, pengar....), sneglar på andra vad de har o inte har. Man kan vara rik på många sätt. Jag är jag, du är du. Vi är alla olika och det är väl en himla tur. Annars skulle världen vara himla fyrkantig och trist skulle jag tro.


Njuta av att gå barfota i daggvått högt gräs bland maskrosor som sträcker sig upp mot solen. Solen som går ner bakom vedboden. Barnskratten som tränger sig in genom ett öppet fönster. Den stora sonen som blir lite besvärad av mammas kram när han far iväg på hajk över helgen. Den yngre sonen som sitter koncentrerat och tittar efter insekter under en sten.



Att bo på världens vackraste plats på världens vackraste ö. Handen på min rygg sådär i förbifarten när jag fixar morgonkaffet. Fåglarnas kvitter. Göken som gol sitt ko-ko, ko-ko outröttligt. Doften av tvätt som hänger ute. Tulpaner. En liten varm barnhand i min....
Det är sånt som gör livet lite lättare de där mindre bra dagarna.

Alla kan inte vara bra på allt, men alla är vi bra på något!




Man ska vara rädd om varandra. Rädd om sin familj, sina vänner. De som betyder allra mest. Det är så lätt att ta för givet, att stressa sig igenom livet alltför fort. Att stanna till om än bara för en stund. När sa du till din man att du älskar honom senast? När sa du det till dina barn? När sa du till din vän sist att du är glad för eran vänskap?

"Om jag snubblat efter vägen

Om jag skrubbat mina knän

Om jag varit allför ivrig

Om jag varit för bekväm

Om jag nån gång tagits från mig

Det jag vetat var min rätt

Om jag varit alltför hungrig

Om jag varit alltför mätt

Om jag slagits mot dom egna

Som om ej fienden var nog

Och om ögonen var kalla

Hos han som tyckte att han log

Och om famnen där jag vilat

Inte givit mig nån ro

Om jag ropat ut i mörkret

Gud vad vill du vi ska tro

Och om vägarna var långa

Och inte ledde någonstans

Om jag stirrat ner i marken

Och önskat att jag inte fanns

Om orätt satt på tronen

Om orätt satt på rättens plats

Om varje steg förde mig bakåt

Fast än jag sprang fast än jag tog sats

Om jag snubblat efter vägen

Och fått munnen full av grus

Om jag kännt hur blodet runnit

Från min mun ner på min blus

Och om inga goda skördar

Nånsin fötts ur allt mitt slit

Kan jag ändå konstatera

Allt som skett har lett mig hit"

av Lisa Ekdahl