Smittande intresse

Allt började med att min mormor sa att hennes mammas gamla trampmaskin skulle finnas i något förråd. Jag hade funderat ett tag på att försöka få tag i en trampsymaskin bara för kul och för att de ska sy så lätt genom tjocka lager med tyger. Så vi letade. Letade och letade igen, men inte hittade vi någon trampsymaskin i något av alla mormors förråd och skjul. Till slut trodde vi alla att hon mindes fel och att den säkert åkt på tippen för en massa år sedan. Och jag köpte mig denna Husqvarna VS på en loppis. Efter en smörjning och ny rem (Otroligt att man ännu kan köpa det hos Husqvarna!!!) så går den som smort.
Det där att trampa en trampsymaskin är en konst i sig. För mig tog det en stund innan jag fick det att gå runt på rätt sätt. Den som däremot var en ren naturbegåvning på direkten med trampan var min grabb Oliver. Han har tyckt det varit sååå kul att sitta vid den och pyssla och det var faktiskt han som kom på hur man spolar upp undertråden...Vad skulle jag göra utan mina söner? ;-)


Men så en dag när grabbarna var hos sin gammelmormor och lekte på stall-loftet så hittade dem min gammelmormors Husqvarna. Under en massa brädor och gammal halm längst in i ett hörn stod den gömd. -Den vill jag ha!!!, sa Oliver direkt. Och så blev det. Den baxades ner från loftet, in i bilen och hem till Hejde och väl där har Oliver gjort i ordning den helt själv. Han har putsat, blåst rent, oljat in, lagat fanéren, osv osv.

11 år och har en trampsymaskin på rummet...kan inte vara bland det vanligaste. När jag började sy visade han ganska snart ett intresse för det han med. Han brukar använda min "extrasymaskin" när han har lust. Att brorsorna tycker att det är "tjejigt" att sy bryr han sig inte om. Den här går att fälla ner i bordet så han kan ju sitta och göra läxorna där också...hihi.

När min pappa kom på besök igår hade han med sig lite roliga saker till mig. Han hade nämligen hittat en del av min mammas gamla sy-mönster i en skrubb. Härliga, eller hur =)